Siegfried

Akt 1
Mime, Alberichs bror, har uppfostrat den unge Siegfried i skogen nära den grotta där Fafner, förvandlad till en drake, ruvar på skatten och guldet. Mime kämpar förgäves med att smida ihop Notung, det enda svärd som duger till att döda draken. Mimes plan är att ge svärdet åt Siegfried, låta honom döda draken och sedan själv ta skatten.
Siegfried kommer hem för att se om Mime smitt ett riktigt svärd åt honom. Han är djupt missnöjd och arg på Mime och har en känsla av att Mime inte alls är hans far. Siegfried tvingar Mime att berätta den sanna historien om hur Sieglinde kommit till honom och fött Siegfried men att hon dött i barnsäng. Mime erkänner också att Siegmund är Siegfrieds far och att Notung är det svärd som han höll i sin sista strid. Siegfried blir överlycklig att få reda på allt och befaller Mime att smida Notung helt.
Mime är förtvivlad – han kan ju inte smida svärdet.
Då träder Wotan, ut ur skuggorna förklädd till Vandrare. Han sätter sitt huvud i pant om han inte kan besvara tre frågor. Mime som bara vill bli av med inkräktaren ställer tre frågor som Vandraren ledigt besvarar. Vandraren ställer nu tre frågor med Mimes huvud i pant och frågar slutligen vem som kan smida Notung? Mime är svarslös. Vandraren berättar att bara den som aldrig känt fruktan kan smida svärdet. Mimes huvud är nu förfallet åt just den som aldrig känt fruktan
När Siegfried kommer tillbaka inser han att det är han som kan smida svärdet. Mime ruvar på en plan. Å ena sidan vill han att Siegfried ska lära sig fruktan annars dödar Siegfried honom. Å andra sidan måste Siegfried vara helt orädd för att döda draken.
Medan Siegfried smider svärdet blandar Mime en giftdryck som han ske ge Siegfried efter striden med draken.

Akt 2
Mimes bror Alberich sitter utanför drakgrottan. Han är på jakt efter den ring som han en gång smidde. Wotan närmar sig och Alberich tror att även han är ute efter ringen. Men Wotan säger att Siegfried är på väg och att ringen blir hans om inte Alberich kan ta den först. Wotan försvinner ut i natten medan Alberich drar sig undan. Han kommer aldrig ge upp kampen om ringen. Siegfried och Mime kommer till grottan. Mime säger att om Siegfried inte drabbas av fruktan inför draken så kommer han aldrig någonsin lära känna den. När Siegfried försöker prata med en skogsfågel råkar han väcka draken med sitt horn. I en väldig strid fäller Siegfried draken. Innan han dör berättar Fafner om ringens förbannelse men Siegfried bryr sig inte. Han råkar få i sig en droppe drakblod och förstår nu plötsligt vad skogsfågeln sjunger. Hon säger att han ska gå in grottan och ta ringen och Tarnhelm – den magiska hjälmen.
Alberich och Mime bråkar om ringen men de vet att ingen kan ta den från Siegfried. Alberich lämnar Mime för att låta honom försöka. Skogsfågeln berättar för Siegfried att han noga ska ge akt på vad Mime säger, för drakblodet har gjort så att han kan förstå vad Mime egentligen tänker. Mime gör allt för att försöka förmå Siegfried att dricka av den dödliga drycken. Men hans ord avslöjar honom och i ett hugg dödar Siegfried Mime. Alberich hånskrattar. Ensam och bedrövad längtar Siegfried efter en vän. Skogsfågeln berättar för honom om Brünnhilde som sover på en klippa omgärdad av eld och att bara den som aldrig känt fruktan kan väcka henne. Siegfried fylls av glädje och följer efter skogsfågeln som ska visa honom vägen till klippan.

Akt 3
För att en sista gång försöka få svar på gudarnas öde väcker Vandraren, Wotan den slumrande Erda. Hennes vrede väcks när hon hör att han straffat Brünnhilde. Wotan inser att Gudarnas skymning snart är här. Innan han åter försänker Erda i sömn, berättar han att han nu önskar sig slutet. Siegfried, den friaste hjälten, är på väg att väcka Brünnhilde och Wotan överlämnar nu makten över skapelsen i deras händer.  Siegfried närmar sig den brinnande klippan där Brünnhilde sover. Wotan ser med kärlek på sin sonson men när Siegfried i trots förolämpar honom och vill veta var klippan är, spärrar Wotan vägen för honom. Utan att tveka splittrar Siegfried Wotans spjut. Han plockar upp spillrorna och lämnar vägen fri för Siegfried att ta sig igenom elden till Brünnhilde. När Siegfried ser den sovande Brünnhilde fylls han slutligen av den fruktan han aldrig tidigare känt. Med en kyss väcker han ändå henne. Brünnhilde vaknar till världen på nytt. Livet är helt förändrat för henne. I glädjen över att Siegfried väckt henne ryms också fruktan att vara en vanlig kvinna utan skyddande gudomlighet. Siegfrieds oförvägna åtrå får henne att släppa sin ångest och rädsla och de förenas i kärlek.

Siegfried, tenor
Brünnhilde, sopran
Der Wanderer (vandraren, Wotan), baryton
Mime, dvärgen, tenor
Alberich, bas
Fafner, draken, bas
Erda, urmodern/jordgudinnan, mezzosopran
Skogsfågel, sopran

Rickard Wagner skrev librettot till Nibelungens ring runt 1850. 
Musiken till Siegfried var klart 1869.
Uruppförande av Valkyrian: 16 augusti 1876 i Bayreuth.
Första uppförande i Sverige: 11 december 1905 på Kungliga Teatern i Stockholm.