Ragnarök

Prolog
Nornorna, Erdas döttrar väver ödets trådar. Den ask, världsasken, som de spunnit vid har vissnat och slutligen huggits ner av Wotan. Stockarna står staplade kring Valhall där Wotan och gudarna inväntar slutet. Nornorna har inget att fästa trådarna vid. De har svårt att se framåt i tiden och slutligen brister deras tråd. De beger sig av, ner till Erda. Brünnhilde har undervisat Siegfried i all den kunskap hon besitter och han är på väg bort från klippan mot nya hjältedåd. När de tar avsked av varandra ger Siegfried Brünnhilde ringen, som han tagit från Fafner som ett tecken på deras kärlek och Brünnhilde ger Siegfried sin häst Grane. Siegfried beger sig av på en färd längs floden Rhen.

Akt 1
Gunther av familjen Gibichung är härskare vid Rhen tillsammans med sin syster Gutrune. Deras halvbror Hagen, är son till Alberich och har hjälpt Gibichungarna till makten. När Gunther frågar om deras makt är tillräckligt stor påpekar Hagen att både Gunther och Gutrune är ogifta och berättar om Brünnhilde och Siegfried. Syskonens begär efter att få gifta sig med så stora personligheter har väckts, men de förstår inte hur de skulle kunna uppnå detta. Hagen som undanhåller det faktum att Brünnhilde och Siegfried är trolovade, påminner Gutrune om en kärleksdryck han försett henne med. Den skulle få Siegfried att glömma alla andra kvinnor, bara älska Gutrune och därför hjälpa Gunther att hämta Brünnhilde från den eldomgärdade klippan. Syskonen skålar för sin kloke bror. När Siegfried kommer till Gibichs hall bjuder Gutrune honom på drycken.Siegfried
glömmer omedelbart Brünnhilde och blir förälskad i Gutrune. Han erbjuder sig att med hjälp av Tarnhelm förvandla sig till Gunther och röva Brünnhilde från klippan. Gunther och Siegfried dricker blodsbrödraskål. Sviker den ene brodern den andre ska sveket sonas med döden. Siegfried beger sig genast iväg tillsammans med Gunther medan Hagen sitter på vakt utanför Gibichs hall. Hagen ser hur alla omedvetet medverkar i den plan som slutligen ska ge honom ringen. Under tiden får Brünnhilde besök av sin syster Waltraute. Hon berättar hur en ångestfylld skara av hjältar, gudar och valkyrior sitter samlade kring Wotan i Valhall. Stum och dyster sitter i han högsätet med det splittrade spjutet i sin hand. Waltraute har förstått av Wotan, att världen och gudarna blir förlösta om ringen, den som Brünnhilde bär på sitt finger, ges tillbaka till Rhendöttrarna. Men Brünnhilde vägrar ge bort ringen. För henne är det som att svika kärleken till Siegfried. Waltraute störtar i ångest därifrån.

Brünnhilde hör på avstånd Siegfrieds horn och rusar mot honom. Men hon möter istället en man hon inte känner – Gunther. Brünnhilde känner sig förrådd av Wotan. Hon ser inte heller att det är Siegfried som förvandlat sig till Gunther med hjälp av Tarnhelm. Han sliter med våld av henne ringen. De tillbringar natten tillsammans på klippan men i trohet mot sin blodsbroder Gunther låter Siegfried Notung vila mellan honom och Brünnhilde. Brünnhilde är nu Gunthers brud.

Akt 2
Utanför Gibichs hall vaktar Hagen. Alberich hemsöker honom i sömnen för att få honom att lova vara trogen sin far och göra allt för att återfå ringen.
Siegfried har med Tarnhelms kraft förflyttat sig till Gibichs hall medan Gunther och Brünnhilde är på väg längs Rhen. Gutrune ställer svartsjukt frågor till Siegfried om hur allt har gått till och vem som vakat över Brünnhilde. Siegfried försäkrar att han inte rört Brünnhilde.  Hagen kallar alla vasaller till en dubbel bröllopsfest och manar dem att hälsa Gunther och hans nya brud välkomna. De ska också vakta på Gunthers ära. Den stukade Brünnhilde förs in av Gunther inför alla församlade män och kvinnor. När hon plötsligt blir varse Siegfried tillsammans med Gutrune och ser ringen på hans finger förstår hon vilket förräderi Siegfried har begått mot henne. Siegfried, fortfarande under kärleksdryckens inflytande, minns inte Brünnhilde och försöker försvara sig. Brünnhilde insisterar och frågar Gunther om han gett ringen, som han tog från henne, till Siegfried. Gunther förblir stum och förvirrad. För att rädda sin heder svär Siegfried vid Hagens spjutspets att han inte brutit blodsbrödraskapets ed. Brünnhilde svär att Siegfried begått mened och att han därför ska falla för detta spjut. Siegfried lyckas slutligen lugna alla gäster. Han tar Gutrune och uppmanar alla att rusta till bröllop. Kvar utanför hallen står Brünnhilde, Hagen och Gunther. De svär gemensamt att hämnas Siegfrieds svek. Brünnhilde avslöjar att Siegfried aldrig kan fällas i strid utan bara om han stöts i ryggen i ett bakhåll.

Akt 3
Nästa dag drar männen ut på jakt. Siegfried kommer ifrån jaktsällskapet och hamnar vid Rhens strand. Rhendöttrarna uppvaktar honom och försöker förmå honom att ge dem ringen. När Siegfried till slut vägrar ge ifrån sig den, varnar de honom för att ringen kommer att bringa honom död.
När jaktsällskapet samlats igen, ber Hagen Siegfried att berätta om sina äventyr. Siegfried berättar sin historia och för att friska upp hans minne bjuder Hagen honom på en dryck. Siegfried återfår minnet av Brünnhilde och kärleken till henne. Han berättar hur han väckt henne med en kyss. Hagen höjer sitt spjut och fäller Siegfried med ett hugg i ryggen. Mened är hämnad. Men Gunther och männen förstår Siegfrieds oskuld. Döende tar Siegfried farväl av Brünnhilde. Männen bär honom i procession till Gibichs hall.
Där väntar Gutrune oroligt. Alla hennes farhågor besannas när Siegfried bärs in. Gunther anklagar Hagen för mordet. Hagen försvarar sin handling och kräver ringen i arv. Gunther anser att ringen är hans. Hagen dödar Gunther och försöker själv ta ringen. Den döde Siegfrieds arm höjs som ett varnande omen. Hagen störtar åt sidan samtidigt som Brünnhilde kommer tillbaka. Hon befaller att ett bål ska tändas för Siegfried. Hon vänder sig till Wotan och säger att hon nu förstår hans innersta vilja. Ringen ska återbördas till Rhendöttrarna och det bål som hon tänder för Siegfried ska också bränna Valhall. Hon hälsar till slut sin häst Grane och störtar in i lågorna för att förtäras tillsammans med Siegfried. Floden Rhen svämmar över sina breddar och täcker bålet med vatten. Rhendöttrarna tar sin ring från Brünnhilde. Hagen rusar desperat efter den och dras ner i vattnet av döttrarna. På himlavalvet ser de församlade människorna hur Valhall har fattat eld. Detta är slutet för Wotan och gudarnas makt över skapelsen.

Siegfried, tenor
Brünnhilde, sopran
Gunther, baryton
Gutrune, sopran
Alberich bas
Hagen, bas
Tre nornor alt, mezzosopran, sopran

Valkyrierna:
Waltraute, mezzosopran

Rhendöttrar
Woglinde, sopran
Wellgunde, sopran
Flosshilde, sopran

Rickard Wagner skrev librettot till Nibelungens ring runt 1850. Musiken till Ragnarök var klar 1874
Uruppförande av Ragnarök: 17 augusti 1876 i Bayreuth
Första uppförande i Sverige:  28 februari 1907 på Kungliga Teatern i Stockholm